Trollhättans Naturvårdslag har iordningställt denna vandringsled.
Det är en cirka 2 km lång stig som slingrar sig genom Älvrummets naturreservat.
Man hittar början på slingan vid parkeringen vid Gamle Dal, eller vid vägen ner till Olidan stationen.
Tillsammans med Kärlekens stig bildar de en slinga på cirka 5 km genom ett tidigare otillgängligt område.
Stigen är väl utmärkt med markerade stolpar och skyltar. Det finns även en rastplats med sittplatser vid ett bord, där man kan njuta av sin medhavda proviant.
I norra delen av stigen är det fin utsikt över Hojumstationen.
Man kan gå tillbaka längs Kärlekens stig till Gamle Dal, eller besöka Slussarna i Trollhättan. Rundan är cirka 5 km.
Det finns tre separata slusstrappor välbevarade i det idyliska parkområdet Gamle Dal, 1800- och 1844 års slussleder samt den senaste som invigdes 1916.
Gå gärna ”Nils Ericsons promenadslinga” där du längs promenaden kan läsa fakta och historik kring platserna du passerar i detta vackra och spännande område.
HISTORIA. Redan på 1700-talet försökte sig Christopher Polhem på att bygga ett system av slussar förbi Trollhättefallen, rester av hans byggnadsförsök kan studeras i fallområdet.
I slussområdet ligger slussleder från tre epoker sida vid sida.
Den första fullbordade leden, insprängd i urberget, stod färdig 1800. Sjöfarten blomstrade och en ny slussled öppnades redan 1844. Dagens slussled invigdes 1916.
Slusscafét i Trollhättan.
Detta café är en pärla nere vid slussarna. Det har drivits av Skoftebyns IF sedan 1984. De är kända och omtalade för sina goda räkmackor som kan avnjutas i en underbar miljö vid slussarna med fin utsikt över Gamle Dal’n.
Arbetet på Slusscaféet drivs till stor del på ideell basis och pengarna som tjänas in på caféverksamheten går tillbaka till verksamheten i klubben.
Onsdagsträffen.
Under juni, juli och augusti har är det veteranbilsträffar vid slussarna på onsdagar mellan kl. 18:00 och 21:00. Kom gärna förbi och titta på fordon från förr, och njut.
Hjulångaren Eric Nordevall II passerar Trollhättans sluss 17 maj 2012.
Det är över 150 år sedan originalet sjönk i Vättern. Efter ungefär 200 000 timmar och 70 miljoner kronorfinns nu en kopia av hjulångaren.
I Forsvik har man under drygt 10 års tid arbetat med att bygga Hjulångaren Eric Nordevall II.
Föreningen Forsviks Varv bildades 1996 med syfte att återskapa Hjulångaren Eric Nordevall, en av de första maskindrivna fartyg som trafikerade Göta Kanal mellan åren 1837-1856.
Efter hennes förlisning i Vättern 1856 försvann både hjulångarna och kunskapen om dessa pionjärer.
Först 1980 återfanns vraket på 43 meters djup utanför ön Jungfrun och efter intensiva dykningar som resulterade i omfattande vrakdokumentation fanns intresse på Forsviks Bruk att fylla den gamla plåtverkstaden med liv i form av ett replikbygge, och därför byggs Hjulångaren Eric Nordevall II i Forsvik, med målet att återigen kunna färdas på Göta kanal mellan Stockholm och via Göta Älv till Göteborg med en hjulångare från 1836.
Wikipedia: Russ är den norska motsvarigheten till svenska sistaårselever på gymnasiet. Russ delas ofta in i blåruss (handel- och ekonomi) och rödruss (språk-, samfunds- och naturvetenskap) men fler färger förekommer också. De karaktäriseras av studentoveraller och ”russebusser”. Russefirandet har rötter från 1700-talet.
Utveckling:
Den nuvarande norska russetraditionen härstammar från 1905, då röda mössor (russeluer) först användes av elever i avgångsklasser vid de högre skolorna i Kristiania (Oslo).
Mössorna användes först bara av pojkar och var inspirerade av tyska studenter som hade på sig röda mössor då de besökte Norge 1904. 1916 användes de blå mössorna för första gången av russ vid Oslo Handelsgymnasium, där man framför allt undervisar i ekonomi.
1979 beslöt Arbeiderpartiregeringen att flytta examensdagarna till efter nationaldagen 17 maj för att dämpa ett alltför vilt russefirande och ge eleverna mer tid till förberedelser.
Länge var russens mössa och russestokk, en enkel pinne av bambu med färgade band på, enda utstyr för russen. Sedan dess har det kommit speciella kläder, stora bussar (”russebussar”) och annat, och delar av russefirandet är i dag starkt påverkat av kommersiella intressen, både av kläder och annan utrustning.
Russ idag: Många menar att russetiden har blivit för illa. Många använder flera miljoner för att bygga sin buss. Det vanligaste är att ett kompisgäng på ca 20-25 personer köper en egen buss, och fixar den som man kan se på ”Pimp my ride”.
Man hittar början på slingan vid parkeringen vid Gamle Dal, eller vid vägen ner till Olidan stationen.
